När jag nu skulle skriva detta bloginlägg visade det sig att jag varit väldigt dålig på att dokumentera rengöringsarbetet, och jag tog visst endast ett foto av pipan innan jag skickade tillbaks den! Då är det ju inte lönt att visa en massa bilder på hur den såg ut innan; det finns ju inget att jämföra med. Men det är en fin pipa som ändå förtjänar ett eget inlägg.
Själva rengöringen var inget konstigt alls - likadant som tidigare. Invändig rengöring av kammare, rökkanal, tapphål och munstycke. Försiktig tvätt av lavan så att den blev mjuk och kunde tvättas bort. Under lavan var toppen mörk, men som på de andra piporna var det inte bränt, och med lite slipning med micromesh pads blev toppen fin igen.
Färgen på pipan var aningen blekt, och dold under den smuts som lagras på pipan när man håller den i handen i 40-50 år. Lite tvätt och olja ger ny lyster till pipan. Munstycket var inte speciellt oxiderat, och det gick snabbt att polera upp.
Walter har tagit väl hand om sin morfars pipa, och med en liten uppfräschning blev den som ny, vilket visar att om man sköter sina pipor kan de gå i arv i flera generationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar