Om piptobak

Obs! Denna sida är under konstruktion, och kommer kompletteras med mer information och bilder.
Senast uppdaterad: 2019-02-09

Ämnet piptobak är en riktig djungel. Det finns flera tobaksplantor, vilka kan torkas, pressas, och värmas på olika sätt för att producera olika tobakssorter med varierande smak. Dessa blandas sedan i olika mängder, för att skapa de blends/mixtures som man sedan kan köpa. Ibland har man även tillsatt smakessenser för att ge exempelvis vanilj- eller körsbärssmak åt en tobak. Som om inte det vore nog så kan tobak också lagras och åldras, så som viner. Vissa tobakssorter blir bättre med tiden, medans andra tappar smak och röks med fördel "färska".

Som med all odling så påverkar också sådant som jordmån, temperatur, soltimmar och nederbörd kvaliteten, vilket gör att två olika plantor av samma sorts tobak kan hålla olika kvalitet, och en del år ger bättre skördar än andra. En del skördar av extra hög kvalitet hamnar därför ibland i speciella blandningar som tillverkas i mer begränsad kvantitet.

Av detta ser man lätt att det finns enorma möjligheter för variation, och det finns också en uppsjö av tillverkare och varje tillverkare har sina egna blandningar. Fördelen är att det finns något för alla; medan nackdelen då möjligen är att det kan krävas en del tid och engagemang för att hitta just "din" tobak.

I denna del ges en översiktlig beskrivning av olika tobakssorter, behandlingar, och slutligen olika sorters blandningar. Denna lista är långt från fullständig, men ger en översikt som ger en bättre förståelse av vad beskrivningarna för olika tobakssorter betyder.

Curing/tillredning

Här följer några sätt som tobaken kan behandlas innan den blandas.

Air curing / Lufttorkning
Tobaken hängs upp i ventilerade lador och lufttorkas.

Fire curing / Rökning
Tobaken hängs att torka i lador där man har pyrande brasor som producerar rök.

Flue curing / Värmetorkning
Varmluft/rök leds via rör genom ladan från en extern källa, så att tobaken kan värmetorkas utan att rökas.

Sun curing / Soltorkning
Tobaksbladen hängs att torkas i solen. Görs främst runt medelhavet.

Fermentation / Jäsning
Tobaken pressas samman så att den får fermentera utan luft, ibland tillsammans med socker och/eller smaksättning.

Tobakssorter

Nicotiana Rustica
Originalet - som amerikanska indianer rökte långt innan européer kom till den amerikanska kontinenten. Stark smak och högt nikotininnehåll, sägs vara för frän för att kunna inhaleras och rökte därför i pipa - cigaretter kom först med förädling av tobak. Denna sort används inte i kommersiell tobak, men odlas privat av en del.

Virginia är den förädlade versionen av N. Rustica som idag odlas kommersiellt.
Det är en s.k. brightleaf-tobak. Bladen är små- till medelstora. Virginiatobak har ett högt naturligt sockerinnehåll, runt 25%, vilket ger en söt smak när den röks. Nikotininnehållet är relativt lågt. Tenderar att röka varmt, men lätt att hålla liv i, så om man röker den långsamt får man en sval rök som inte "biter". På grund av den höga halten socker så är virginia den tobak som ger bäst resultat vid lagring; tobaken får en mörkare färg, och socker kan fällas ut i kristaller. Virginia kan rökas ren, blandad med olika typer av virginia, eller blandas med andra tobaksorter för att ge en sötare smak åt en blandning.

I början av 1800-talet uppstod i USA efterfrågan för ljusare, mildare tobak och många bönder experimenterade med att ta fram sorter, och man märkte att sandiga marker som inte dög till andra grödor lämpade sig för tobaksodling. Det riktiga genombrottet kom 1839, när Abisha Slade av en slump lyckades framställa den första "bright leaf"-tobaken i North Carolina. Tekniken spreds, och man utvecklade flue curing. Vid inbördeskriget utbrott fanns en väl etablerad marknad i Danville, Virginia. Där råkade även järnvägen gå förbi, och tobaken spreds med sydstatssoldater som bytte den med varandra, och även till nordstatssoldater. En nationell marknad för virginiatobak var skapad.

Burley är en muterad variant som kom till på 1860-talet i Ohio, USA, när tobaksbönderna George Webb och Joseph Fore upptäckte att några plantor var annorlunda än de andra. Dessa gav större blad som hade en ljusare färg, och smakade annorlunda. Plantan är också robust och ger stora skördar, och har blivit den tobakssort som amerikanska cigarettillverkare främst använder sig av.

Nikotinhalten är hög, men mängden socker är låg, ca 0,2%, och det är därför ej lönt att lagra den.
Fördelarna med burley är att den brinner svalt och den tar till sig smaksättning väl, varför den används flitigt i s.k. aromatiska tobaksblandningar. Burley lufttorkas, och är huvudingrediensen i amerikanska cigaretter, även om t.ex. orientals blandas i för att de ska brinna, och smaka, bättre.

Det finns även rena burleyblandningar.

Orientaliska/Turkisk är en grupp av tobakssorter, och namnet är en referens till det Ottomanska riket, där turkarna utvecklade sina egna metoder för tobaksframställning. Dessa tobakssorter odlas runt medelhavet och soltorkas. De har små blad, vanligen låg nikotinhalt och ungefär halva sockerhalten av virginia. De brinner mycket väl och varierande, men stark smak - från bitter till kryddig. Därför är dessa bra till blandningar, men upplevs ofta för skarpa för att rökas rena.
Exempel på orientaliska tobakssorter är Basma, Izmir, Samsun, Yedidje, Yendje, Cavella, Drama, Xanthi och Bursa.

Latakia är orientalisk tobak som röktorkats, och därför är smaken också främst rökig. Gillar du t.ex. islay whiskey, hickoryrökt kött, lapsang souchong, ja då är chansen stor att du även gillar latakia!
När man öppnar en burk som innehåller latakia så möts man av en lukt som påminner om en nytjärad eka, eller en lägereld. Det finns många varianter av latakia, och smaken varierar från rökigt söt, till rökigt kryddig, beroende på vilken sorts tobak som använts för framställningen.

Den kan röka varmt och brinner inte lika bra som annan orientalisk tobak, men om man röker blends med latakia varsamt så är det rent ljuvligt. Lukten för omgivningen kan upplevas som besvärande, och det är inte alltid uppskattat av ens bättre hälft.

Namnet latakia kommer från den syriska hamnstaden med samma namn, och legenden går att bönder, efter en ovanligt stor tobaksskörd, hängde in den tobak som ej fick plats i ladorna på tork uppe bland takbjälkarna inne i boningshusen, där eldstädernas rök satte smak på tobaken. När man tog ner tobaken och upptäckte vad som hade hänt fann man att resultatet var en mycket god tobak.

P.g.a. det politisk oro, och sedan krig, så är numer den syriska latakian ett minne blott; numer kommer latakian främst från cypern.

Perique är en speciell tobakssort, som endast odlas i St. James parish i Louisiana och fermenteras under tryck i whiskeyfat av hickory. Resultatet är en tobak med stark smak och hög nikotinhalt, men väldigt liten mängd socker.
Smaken brukar liknas vid peppar, ej att förväxlas med den sorts kryddighet som orientalisk tobak har.
Pressad, lagrad virginia och perique är en klassisk och omtyckt blandning.

Kentucky
Burley från Kentucky som har rökts (fire cured).

Cavendish är egentligen en tillredningsprocess, och tillverkas främst av  burley, men även virginia.
Tobaken pressas, ångkoks, och fermenteras under tryck. Amerikansk, dansk, och holländsk cavendish är smaksatta med diverse söta tillsatser som socker, körsbär, lönnsirap, honung, lakrits, choklad, kokos, rom, bourbon, vanilj, etc.
Engelsk cavendish har ej smaktillsatser och tillverkas av flue- eller fire cured virginia, vilken ångkoks och får fermentera under tryck.

Cavendish är mörk och söt.

Blandningar/mixtures/blends

När tobaken är framställd så blandas olika sorter tillsammans i varierande mängd för att ge en god piptobak. Ibland tillsätts även smakämnen. All kommersiell piptobak har även fått s.k. casing, t.ex. propylenglykol, som ska hjälpa att behålla fukten i tobaken.

Aromatiska
Smaksatt burley. Mången novis har fått rådet att börja med dessa godisluktande blandningar, vilka kan vara svåra att hålla liv i, och man får då en vana att puffa på ordentligt. När man sedan testar en virginia eller engelsk blend så leder det hårda puffandet till tungbett.

Alla aromater är ej födda jämlika, och det finns allt från billigt skräp, till de med ingredienser av högre kvalitet.

Engelska blends
Den gemensamma nämnaren för alla engelska blandningar är att de, i varierande grad, innehåller latakia - vissa mer, andra mindre. Blandningarna innehåller oftast flera olika tobakssorter, där virginia ger sötma, och orientaler ger kryddighet. Även andra tobakssorter används, men dessa tre är huvudingredienserna.

Engelska blends skall rökas långsamt och försiktigt - de är som godast när pipan nästan är på väg att slockna. Röker man för snabbt blir det varmt och fränt, och smakerna försvinner.

Balkan blends är en underkategori till engelska blandningar. Det är ett modernt begrepp, och det råder delade meningar om vad en balkan egentligen är. Vissa menar att en balkan ska innehålla tobak odlad just på Balkanhalvön, emedan andra (inklusive jag själv) anser att det är en blandning som innehåller mer orientalisk tobak än en engelsk blend, vilket komplementerar latakian på ett förträffligt vis.

Skotska blends är ytterligare en underkategori av engelska blandningar, och ett begrepp som är högst oklart. En del menar att det är en engelsk med mindre latakia, där virginian dominerar och innehållet orientals är begränsat. Andra menar tvärt om att det är orientalisk tobak som ska dominera, med virginia i andra hand och en liten mängd latakia.

Virginias
VA-blends

VaPer
Virginia, blandad med en liten mängd perique. Pressad, lagrad och skuren.

Cuts

Ribbon
Shag
Flake
Broken flake
Rope
Curly cut
Plug