Tyvärr så lyckades jag med konststycket att formatera kamerans minneskort utan att ha kopierat fotografierna över till datorn, så de foton jag tog innan försvann, så därför fick det bli två pipor i samma inlägg idag.
Walter tar god hand om sina pipor, så de var inte så skitiga som de jag brukar renovera - det värsta var lavan som byggts upp på toppen av samtliga pipor.
P.g.a. missödet med minneskortet så har jag bara dessa bilder från innan jag satte igång med featherweighten, men billiarden var i liknande skick, så det räcker nog gott med dessa ändå.
Renoveringen av bägge pipor gick till på samma sätt. Efter brotschning av kammare, bomull och alkohol, samt rengöring av tapphål och rökkanal med bomullspinnar, liten rundborste och alkohol, så var det dags att ta sig an toppen.
Även fast det ej är det tjockaste lagret lava jag sett så gäller det att ha tålamod och inte jäkta vid rengöringen, så man mjukar upp lavan och tvättar bort den, snarare än att skrapa bort den; man får ta det i omgångar.
Efter tvätt av toppen stod det klart att under lavan hade ytan på toppen av piporna blivit något mörk, och därför så polerade jag dem med micro-mesh pads. Efter att man gjort detta blir ytan betydligt ljusare, men efter inoljning av pipan så blir det bra igen.
Munstyckena på dessa pipor var så fräscha att det inte behövdes något vanish-bad, och polering gick snabbt - de tandmärken som finns är Walters egna, så vi hade bestämt att det ej var nödvändigt att åtgärda dessa.
Renoveringen gjorde dessa vackra pipor gott - nu är de riktigt rena och fina, och oljan gav mer lyster och djup i färgen. Jag är mycket nöjd med resultatet, och det tror jag även Walter kommer bli när han får hem dem igen.
Imorgon kommer renoveringen av en riktigt läcker dublin i frihands-stil och lång hals med ett kort sadelmunstycke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar