Renovering: Stanwell bambu

Det är något visst med Stanwells bambupipor. Smäckra och vackra, och personligen så håller jag dem som långt finare än t.ex. Dunhills bambupipor. Jag äger för närvarande endast en sådan, en vackert blästrad billiard. Några försök har det blivit att utöka familjen, men som ändats med att snöpligt blivit överbjuden i auktionernas slutskede. Hade det inte varit för att jag är så förtjust i just sandblästrade pipor så hade jag definitivt behållit denna fina pipa själv!

Denna lilla lovatliknande bambu-pipa med sadelmunstycke har tjänat sin ägare sedan 80-talet, och plockat på sig några smärre skavanker på vägen.
De mest uppenbara av dessa är lavan på toppen, sprickan i akrylringen vid munstycket.



Efter tvätt av toppen kunde jag konstatera att även fast större delen av toppen var i fint skick så var den främre delen av dess inre kant bränd och avrundad.


Istället för att slipa ner hela toppen för att få en plan yta så bestämde jag mig för att istället åtgärda skadan genom att runda av alltihop. Sagt och gjort: med hjälp av fil och slippapper fick toppen dess nya form.


Efter att brännskadan åtgärdats slipades mindre märken bort, och en mycket liten fyllning ersattes med en blandning av epoxilim och briar-slipdamm. Sedan slipade jag hela pipan ned till kornstorlek 1000, varefter jag målade den mörkt brun och sedan åter slipade med 1000.



Sedan målade jag den med gul färg och efter att denna fått torka så oljades pipan in.
Resultatet såg mycket lovande ut, och jag såg verkligen fram emot slutpoleringen.


Medan färg och olja torkade så passade jag på att ta hand om sprickan i ringen, samt bitmärken i munstycket. Dessa är på denna pipa gjorda av akryl, och både sprickan och bitmärken limmades med svart CA-lim, för att sedan slipas och poleras.


Slutpoleringen närmade sig, men i min enfald så hade jag väntat med ett moment som jag borde ha gjort innan jag tog itu med pipans yttre delar. I botten av kammaren fanns en liten grop på motsatt sida av rökkanalen, utgrävd av piprensare som under årens lopp förts hela vägen genom kammaren och vars vassa ändar huggit som mejslar in i kammarväggen.
Denna grop hade jag fyllt med JB Weld, vilket nu behövdes slipas jämnt. Jag valde ett runt sliphuvud till mitt Dremelliknande handverktyg och slipade försiktigt ner den överflödiga massan i botten av pipan. När så jag var nästan helt klar slant jag och verktygets chuck tog emot kanten med följande resultat: katastrof!


Det var inget annat än att upprepa hela proceduren. Slipa skada, måla och olja pipan...



...och sedan, ungefär en vecka senare än planerat, var pipan äntligen klar.
Här följer före- och efter-bilder. Jag är mycket nöjd med resultatet, och lagningen av sprickan vid munstycket ser jag inte själv, trots att jag vet var den är!