Walters pipor: Prince Amled chimney

Den sista av Walters pipor är en Prince Amled.



Eftersom jag inte vet något om detta märke så sökte jag lite, och upptäckte att det inte heller verkar vara någon annat som vet...ja, någonting alls om detta märke. Detta är allt som pipedia har att säga!
Jag hittade ett foruminlägg från 2004 där det i förbifarten påstås att de tillverkades av Stanwell, men trovärdigheten av detta är högst oklart.

Vi får nog helt enkelt finna oss i att sväva i ovisshet, men själva namnet tycks i alla fall vara från en gammal skandinavisk legend, vilken direkt inspirerat Shakespeares Hamlet.

Vid första anblick såg den trevlig ut, lite smutsig bara. Men vid rengöringen av kammaren så upptäckte jag ordentliga värmesprickor, och rengöring av utsidan visade att den var genombränd och var mörkare utanför sprickorna.





Toppen såg dock helt ok ut under lavan.



Efter rengöringen av kammaren så skrapade jag bort lite förkolnat trä ur sprickorna och sedan fyllde jag dessa med JB Weld. JB Weld är ett stålförstärkt tvåkomponentslim som är starkt, värmetåligt och ger ej ifrån sig giftiga ångor, och används av flera kända piprenoverare, t.ex. Steve Laug som har renoveringsbloggen rebornpipes.com. Man blandar bara lika delar av stållimmet och härdaren och sedan brer man den tjocka massan över sprickorna, låter det torka i minst ett dygn, och sedan slipar man.

Eftersom det var ett genombränt område på utsidan så fick originalfärgen stryka på foten





Efter slipning så blev det en ny färg, och valet föll på chokladbrunt under, och ovanpå en blandning av ljusbrunt och blodrött. Därefter följde inoljning, och efter att oljan torkat polering och vaxning.



Slutligen fick kammaren sig ett lager "prekarbonisering", en blandning av gräddfil och aktivt kol, vilket hjälper med inrökningen av pipan, och dessutom ser det snyggare ut när man gömt lagningen med JB Weld.

Walters pipor: Dunhill

Av de fina pipor Walter skickade mig för rengöring är det här ändå den mest speciella: en Dunhill root briar med 9ct guldband, vilken han fick av sin morfar på 60-talet! En grymt fin pipa - lite smutsig och blekt, som de blir med användning, men väldigt vacker.

När jag nu skulle skriva detta bloginlägg visade det sig att jag varit väldigt dålig på att dokumentera rengöringsarbetet, och jag tog visst endast ett foto av pipan innan jag skickade tillbaks den! Då är det ju inte lönt att visa en massa bilder på hur den såg ut innan; det finns ju inget att jämföra med. Men det är en fin pipa som ändå förtjänar ett eget inlägg.



Själva rengöringen var inget konstigt alls - likadant som tidigare. Invändig rengöring av kammare, rökkanal, tapphål och munstycke. Försiktig tvätt av lavan så att den blev mjuk och kunde tvättas bort. Under lavan var toppen mörk, men som på de andra piporna var det inte bränt, och med lite slipning med micromesh pads blev toppen fin igen.

Färgen på pipan var aningen blekt, och dold under den smuts som lagras på pipan när man håller den i handen i 40-50 år. Lite tvätt och olja ger ny lyster till pipan. Munstycket var inte speciellt oxiderat, och det gick snabbt att polera upp.



Walter har tagit väl hand om sin morfars pipa, och med en liten uppfräschning blev den som ny, vilket visar att om man sköter sina pipor kan de gå i arv i flera generationer.

Walters pipor: Tom Eltang, SP årspipa 2016

Tom Eltang är en pipmakare som de flesta känner till - känd världen över för sina mycket vackra pipor med fantastisk kontrastfärg. Jag hade tidigare aldrig sett hans pipor annat än på bild, och nu hade jag helt plötsligt en för renovering! Och vilken pipa sen - någon gång måste jag helt klart skaffa mig en Eltang!

Toppen på denna hade en del lava, och ett större mörkt område bakom kammaren som inte såg så snyggt ut. Frågan var hur mycket som var tjära och hur mycket som var bränt - skulle det gå att få snyggt igen?




Efter sedvanlig inre rengöring gick jag på lavan.



Lavan kom av fint; jag tog min tid och mjukade upp den och tvättade av den i omgångar, men den mörka fläcken baktill bestod - dags att ta till micro-mesh! Jag började polera, och den mörka fläcken som ej ville tvättas bort kom loss i form av brun tjära. Under såg den jättefin ut!



Eftersom jag brotschat ytterligare lite i samband med lavatvätten så blev det en till omgång med bomull och alkohol för kammaren.



Allt som återstod nu var oljning, polering av munstycket och vaxning.

Walters pipor: Nils Frederiksen poker med reversed calabash

Nils Frederiksen har tränat under Flemming Peterson och Tom Eltang, och har tillverkat pipor i snart 30 år nu.

Det är egentligen inget "reversed" med en reversed calabash; konstruktionen innebär en expansionskammare mellan tobakskammaren och munstycket. I en reversed calabash finns denna kammare i pipans hals. När röken kommer in i kammaren så sjunker flödeshastigheten med den ökade diametern,och flödet blir turbulent; detta, och den ökade ytan, gör att röken svalnar och fukt kondenserar. Tydligen ska det ge en sval och torr rök. Ett intressant koncept som jag själv inte haft tillfälle att prova än - jag har varken testat att röka en calabash eller en reversed calabash.


Denna poker är en riktig skönhet; perfekt borrad, formad, och med underbar ådring. Av de pipor Walter skickade över för rengöring så var denna i bäst skick - lite lava på toppen och mycket lite oxidation på munstycket.


Först blev det givetvis den obligatoriska rengöringen; brotschning, alkohol och bomull i kammaren, samt rengöring av rökkanal och expansionskammaren med borste, bomullspinnar, piprensare och alkohol.


Allt eftersom lavan försvann från toppen stod det klart att denna ej var lika mörk som hos tidigare pipor - endast en väldigt lätt polering med micro-mesh och sedan inoljning så var den som ny!



Munstycket var i så fint skick att det gick snabbt att slipa bort oxidationen; något vanish-bad var ej nödvändigt.
Allt som var kvar var att lägga på lite carnauba, och så var det klart.

Walters pipor: long shank dublin freehand

Nästa pipa är en riktigt intressant pjäs. Den långa halsen som avslutas med ett kort sadelmunstycke påminner om en lovat, men huvudets form är definitivt det av en dublin, och kammaren är svagt konformad. Ådringen är helt fantastisk, och pipans form är perfekt för att visa den, med den raka ådringen upp längs huvudet och en stor topp för all birds-eye.


Jag har inte lyckats få reda på vem som tillverkat denna pipa, så om någon känner igen stämpeln, kommentera gärna!

Precis som tidigare var den bakre delen av toppen täckt i lava, och munstycket var ordentligt oxiderat.

Jag smörjde in tappen med lite vaselin som skydd och lade munstycket i ett vanish-bad över natten. När jag tog upp det dagen efter så passade jag på att skrubba det både ut- och invändigt - det är ett ypperligt tillfälle att göra rent munstyckets rökkanal, då badet löser upp intorkad tjära, och man kan få ut en massa skit med hjälp av en liten rundborste.

När jag blåste ur vattnet ur munstycket visade det sig att det visslade; detta sker när luften passerar över en vass kant, och oftast så beror det på att övergången mellan rökkanalen och slitsen i bettet är för skarp, vilket kan åtgärdas genom att man rundar av kanterna med hjälp av en nålfil.


Sagt och gjort! Munstycket fungerar nu ej längre som en visselpipa.

Ibland räcker det med att börja polera munstycket med grövsta micro-mesh (1500), men det var så mycket oxidation att jag fick gå på med våtslippapper först.

För piphuvudet fick det börja med brotschning av kammaren, och sedan fick det stå över natten med bomull och alkohol i kammaren. Därefter skrubbade jag ur rökkanalen med den lilla rundborsten och alkohol, och tapphålet m.h.a. bomullspinnar och alkohol.

Sen var det dags att ta sig an lavan på toppen. Som tidigare så tog jag det i omgångar - först mjukade jag upp ytan på lavan, och tvättade bort det som kom löst; detta upprepades tills lavan var borta, och sedan tvättade jag av hela pipan.

Under lavan var ytan lite mörkare, och detta polerade jag med micro-mesh.



Sedan var det dags för lite olja, och efter det lite carnauba.



Imorgon kommer rengöringen av Walters Nils Frederiksen poker med reversed calabash.